IPv6 sammanfattas ofta som ”IPv4 med större adresser”. Det stämmer, men de större adresserna ändrar hur nätverk byggs och hur enheter beter sig. Här är vad som faktiskt skiljer.
I korthet
| IPv4 | IPv6 | |
|---|---|---|
| Adresslängd | 32 bitar | 128 bitar |
| Skrivsätt | 192.0.2.1 |
2001:db8::1 |
| Antal adresser | ~4,3 × 10⁹ | ~3,4 × 10³⁸ |
| Typiskt lokalt nät | /24 (254 värdar) | /64 (1,8 × 10¹⁹ adresser) |
| Delning av adresser | NAT är normen | Varje enhet kan ha en global adress |
| Automatisk konfiguration | DHCP | SLAAC och/eller DHCPv6 |
| Broadcast | Ja | Nej – multicast i stället |
| Header | Varierande, med kontrollsumma | Fast 40 byte, ingen kontrollsumma |
Adresser och skrivsätt
IPv4-adresser är fyra decimala oktetter. IPv6-adresser är åtta grupper med hexadecimala siffror, och långa följder av nollor komprimeras med ::. 2001:0db8:0000:0000:0000:0000:0000:0001 och 2001:db8::1 är samma adress. I guiden om IPv6 kan du prova reglerna interaktivt.
Att numrera nätverk
IPv4 är en bristvara, så nätverk dimensioneras snålt: ett /24 för ett litet kontor, ett /29 för några servrar. IPv6 vänder på det. Varje lokalt nät får ett /64, oavsett hur många enheter det har, och en plats får oftast ett /48 eller /56 – nog för tusentals subnät. Planeringen handlar om struktur, inte om att spara adresser.
NAT och nåbarhet hela vägen
Eftersom IPv4-adresserna tog slut använder nästan alla hem och många mobilnät NAT, och med CGNAT hamnar många kunder bakom en offentlig adress. NAT bryter principen att varje enhet kan nås direkt: inkommande anslutningar, peer-to-peer-appar och vissa spel behöver lösningar runt det.
IPv6 behöver ingen NAT. Enheterna har globalt routbara adresser, och en tillståndsbaserad brandvägg – som blockerar oönskad inkommande trafik precis som NAT gjorde indirekt – står för skyddet.
Hur enheter får adresser
IPv4 bygger på DHCP. IPv6-enheter kan konfigurera sig själva med SLAAC: routern annonserar /64-prefixet och varje enhet bildar sin egen adress. Moderna system använder slumpade gränssnittsidentifierare som byts regelbundet, så att adressen inte kan användas för att följa en enhet mellan nätverk.
Är IPv6 snabbare eller säkrare?
Inget av protokollen är snabbare i sig, men IPv6 slipper ofta CGNAT, vilket kan ge lägre fördröjning. Säkerheten är jämförbar: IPsec finns för båda, och det som avgör i praktiken är brandväggsreglerna – som många glömmer att tillämpa på IPv6.
Läget i Sverige
Sverige fick tidigt gott om IPv4-adresser, och IPv6 har därför införts långsammare här än i många andra länder. RIPE NCC:s landrapport om IPv6 i Sverige från 2022, som togs fram på uppdrag av PTS, pekar på just den rikliga tillgången på IPv4 som en trolig förklaring. Många hemanslutningar har fortfarande bara IPv4, medan stöd för IPv6 är vanligare i mobilnät och hos vissa stadsnät och fiberleverantörer. Fråga din leverantör vad som gäller för ditt abonnemang.
Dual-stack
Internet befinner sig i en lång övergång. De flesta nätverk kör dual-stack – båda protokollen samtidigt – och webbläsare använder ”Happy Eyeballs” för att föredra IPv6 men snabbt falla tillbaka på IPv4. Vissa mobilnät har bara IPv6 och når IPv4-tjänster via NAT64.
Du kan se om din anslutning har båda på startsidan eller i IPv6-testet, och se hur en IPv4-adress representeras i IPv6 med verktyget IPv4 till IPv6.